Idag har barnen varit riktigt glada. Ja, det brukar dom vara men lite extra idag :) Det värmer ett mammahjärta. Vi har fixat en hel del här hemma. Vi började dagen med att fixa klart i Nubbis rum. Blev hur fint som helst. Sorterade lite bland hans leksaker osv. Gullens rum ska jag förska ta imorgon om det hinns med.
Har även köpt påskris idag när jag mitt i matlagningen kom på att vi saknade creme fraise till tacosen. Så det var snabbt ner till affären med bil och det blev en affären en bit bort då vi även behövde blöjor (dom är dyrare i affären här nere). Så nu har vi påskriset här hemma som bara ska pyntas lite innan det är klart!
Satt och funderade lite nu ikväll. På hur en del personer beter sig. Allt kretsar kring dom och dom bryr sig bara om sig själva och ser till sitt eget. Det är klart man ska se till sitt eget först, men man behöver ju inte skärma av helt. Blir så ledsen när jag tänker på det. Likaså verkar dom inte vilja se hur andra har det, hur andra mår, eller så är det helt enkelt så att dom inte vill se, för då blir det för jobbigt.
Vi står nu inför en, enligt oss själva, väldigt stor och påfrestande tid som tar sin fart i början av april. Det kommer vara tungt och jobbigt både fysiskt och psykiskt. Även om jag är förberedd och kan ana vart det hela kommer leda, lever jag ändå på hoppet och kommer göra tills den dagen vi får ett svar! Och även om jag förbereder mig så mycket det bara går, och har försökt förbereda mig och ställa mig in på en viss sak, kommer det slå bort benen under mig om det inte blir det vi hoppas på. Jag kommer gå i sönder känner jag! Mitt hjärta kommer gå i tusen bitar och jag kommer gråta massor. Så känns det. Skulle det bli så att det blir ett bra svar så kommer jag jubla och vi kan andas ut. Men vi befarar det värsta, tyvärr!
Nu låter detta kanske som något fruktansvärt. Jag vet inte vad jag ska skriva om det. Vad man uppfattar som fruktansvärt är olika från person till person och alla upplever saker och ting olika. Jag kommer uppleva detta som något otroligt jobbigt. Sen finns det dom som har det värre, det finns alltid dom som har det värre. Men jag måste få känna som jag gör, och få uttrycka mina känslor på det sätt som jag tycker känns bäst! Låta det ha sin gång. Jag vill inte höra kommentarer som just, det finns dom som har det värre. Det vet jag om, men för mig är detta det värsta jag/vi går/gått igenom. Just nu/då. Jag mår inte dåligt i mig själv, men hela situationen är jobbig i sig, att inte veta, att ständigt oroa sig! Jag vill inte prata om det och berätta hur jag känner bara för att någon som frågar förväntar sig att jag vill det eller tror det ska få mig att må bättre. Men man kan ändå bry sig, visa att man finns där. För stöd är det jag önskar i allt detta. Och förståelse!! Från de som står oss nära eller finns i vår närhet. Jag vet att vi har det i en del människor, stödet! Sen finns det den delen som inte verkar se, som inte vill se, eller som inte verkar bry sig. Visst, alla är olika. Det kanske kan bero på att man inte vet, inte har kunskapen....jag vet inte. Sen finns det dom som tror att det är fritt fram i alla lägen när det gäller andra och dom tror dom kan "göra" som dom vill/känner/tycker. Men när det sen gäller dom själva så är dom väldigt noga med att det ska följas efter deras pipa. Det dom inte tänker på då är att dom kanske har gjort precis så mot andra, som dom själv inte vill ha det. Som man själv vill bli behandlad behandlar man andra!
Jag är sån som person att jag bearbetar saker inom mig, jag behöver inte prata om saker och ting. Ibland kan det behövas ja, men oftast inte. Det kan vara både på gott och ont. Men jag känner mig själv bäst och vet hur jag hanterar saker. Jag vet inte exakt hur jag kommer reagera i allt detta, men jag kommer blir ledsen många gånger, under hela processen, och även efteråt när allt är klart oavsett svar.
En del av er som läser bloggen vet eller kan säkert ana vad det hela handlar om. Jag kommer säkert skriva om det i mer klartext, senare....när allt är klart! Jag vet iallafall vilka jag väljer att lägga energi på i framtiden, och vilka jag inte tänker lägga någon energi på! Vilka som kommer få mitt stöd, och vilka som inte kommer få det, om så behövs!
Blev lite flummigt inlägg kanske, men det är tankar som finns i mitt huvud just nu!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar