Konstiga dagar!

Ja, så är det just nu. Den kommande veckan kommer ändra livet för alltid. Nästa söndag vid denna tidpunkt, sitter jag ensam i mitt nya hem! Utan mina älskade barn! Jag vet att dom har det bra men usch vad jag kommer sakna dom! Jag kommer då vara ensam några dagar för att få ordning på hemmet och framförallt iordningställa barnens rum så dom kommer hem till sina rum och känner igen sina saker osv. Sen får resten av hemmet komma efter hand men deras rum är viktigast!

Ska bli lite spännande att se vad man har för saker nedpackat. Har ju sparat en del sen jag bodde ensam förr och det har jag inte haft uppe sen dess. Ja, en del klart men inte allt. Får se sen om jag har allt eller om jag saknar något som behöver inhandlas. Eller jag vet att jag har långt ifrån allt men jag kommer inte kunna handla allt på en gång för då lär jag bli ruinerad! Får ta det viktigaste först och leta efter fynd :).

Vad händer annars?!
Imorgon ska jag ett ärende som jag åker till med blandade känslor! Inget jag kommer dela med mig av, utan det stannar hos mig! Måste åka en sväng till lägenheten också och hämta hyresavierna som hyresvärden lagt där. Han ringde mig i fredags och sa att lägenheten var färdigmålad och fixad och redo för inflytt! Blev också lovad nytt golv i kök och hall lite längre fram vilket jag gärna vill ha :). Ska även passa på att mäta fönsterna imorgon också så jag har lite koll på vilka gardinstänger jag ska ha osv.

Får väl ta och packa det sista av det som är mitt sen också. Inte så väldigt mycket kvar! Men vill ha klart mitt så jag kan fokusera på barnens rum på fredag kväll! Usch, det kommer bli vemodigt att flytta härifrån! Många fina minnen från denna lägenheten!

Nej, nu ska jag väl avsluta här och ta en dusch....eller inte....får se om jag orkar eller om det blir imorgon bitti istället!

God natt!

Snart ser tillvaron annorlunda ut....

Nästa vecka vid denna tiden är hemmet halvtomt! Han tar med sig det mesta då han hade det mesta med sig från början. I alla fall de stora möblerna. Jag har ju möbler jag också men inte här utan dom kommer jag hämta samma dag som jag flyttar. Jag är mest orolig för Nubbi och hur han kommer reagera när hans pappa flyttar soffan och sängen osv. Gullen kommer säkert också märka det såklart men Nubbi blev ledsen när vi plockade ner tavlorna. Han grät och puttade dom uppåt mot väggarna igen :( Så vi fick sätta tillbaka dom igen. Vi plockade ner dom senare när han inte såg det och då märkte han det inte. Så jag hoppas det ska gå bra. Känner att det kommer bli en jäkla omställning för barnen, och jag tycker så synd om dom! Dom är så små och förstår inte vad som händer och varför deras föräldrar ska bo på olika håll! Jag önskar att jag kunde förklara det för dom så att dom förstod det bättre!

Och jag fullkomligt hatar tanken på att endast ha barnen varannan vecka! Jag hatar det!! Jag vill se mina barn varje dag! Inte varannan vecka! Jag har varit hemma med dom nu sen dom föddes och jag kan inte föreställa mig hur jag ska kunna vara utan dom! Jag börjar gråta bara jag tänker på det! Det är inte såhär det ska vara! En förälder ska inte vara utan sina barn! Förhoppningsvis kan jag och deras pappa ha en väl fungerande kommunikation oss emellan vad gäller gossarna och dela med sig av sin vecka till den andre via sms, mms eller telefonsamal osv. Vid speciella tillfällen men även annars då och då!

Flytten....

Snart är det dags! I månandsskiftet flyttar vi från vår lägenhet till våra nya hem! Det börjar närma sig med andra ord! Det är med blandade känslor som jag packar mina saker, barnens saker och delar allt vi köpt gemensamt! Vi har ju inte varit ett par sen i slutet av maj så man kan ju tycka att det funnits gott om tid att förbereda sig. Men så är det faktiskt inte. Kanske till en viss grad men inte fullt ut. Det känner jag nu när det börjar närma sig och jag får en känsla av rastlöshet och något av en skrämmande känsla. Såklart ska det bli skönt att flytta och få något eget (för ja, det tär på båda att gå i samma hem när man inte är tillsammans).

Vi har packat en hel del redan. J kommer flytta först och jag och barnen kommer stanna kvar här då. Eftersom de flesta möblerna var hans när vi träffades så kommer det bli väldigt tomt här sen. Men det är ju bara under flytten. Sen kommer jag och barnen stanna kvar här till slutet av den veckan då jag sen lämnar barnen  till J för att sen själv flytta den helgen! J fyller år den helgen så det passar bra att pojkarna är med honom då.

Det är med lite sorg i hjärtat som jag lämnar denna lägenheten. jag har trivts så bra här. Tror aldrig jag trivts så bra någonstans innan. Här kände jag verkligen att detta var mitt hem. Vi flyttade hit för lite mer än 2 år sen. Nubbi var 7 månader gammal. Det var här vi firade hena första midsommar och hans första födelsedag! Det var här som lillebror Gullen föddes. han fick firade sin första jul, sin första nyår, första påsk, första midsommar och sin första födelsedag! Han har firat allt sitt första här!
Så det känns lite vemodigt att lämna! Men jag kommer ta med mig alla fina minnen och ser fram emot att skapa nya minnen i vårt nya hem!

Min nya läegenhet är helt ok bortsett från en lite jobbig granne under mig. Hon är tydligen en liten irriterande kvinna som lägger sig i lite för mycket och är en allmän surkärring. Men men. Lägenheten är bra! Stor och fin tycker jag. Ska bli ommålat nu innan jag flyttar in. hallen, vardagsrummet och köket ska bli ommålat. Sovrummen blir dock inte ommålade nu utan dom kan jag få måla om själv sen om jag vill. Det blir pojkarna som får sovrummen så jag ska välja någon fin färg tänkte jag och måla deras rum! Men det får bli längre fram.

Annars är allt fixat inför flytten nu. Nu väntar vi bara på att dagen ska komma.

Nubbi har reagerat lite på packningen. Han blir väldigt ledsen när vi plockar ner tavlor från väggarna. Vi fick till och med hänga tillbaka någon tavla för han ville verkligen inte att den skulle ner. Han puttade på oss och tavlan förde han upp mot väggen igen! Så synd det var om honom! Så vi får ta det lite varsamt. Vi tar det lite då och då. Jag kommer låta barnens rum vara tills dagen innan jag flyttar. Då lämnar jag barnen till J och när jag sen är ensam i lägenheten så kan jag packa ner deras rum.
Så slipper båda två vara med och kanske bli ledsna!

Det är nog det värsta med detta. Att barnen märker att något är på gång, att något är annorlunda! Även om dom är så små än och inte förstår allt så känner dom ju av det ändå! Jag hoppas bara att det ska gå bra och att dom inte blir för ledsna osv över flytten och att deras föräldrar inte bor tillsammans sen helt plötsligt!

Jag hoppas på det bästa! Med tiden blir det nog bra! Vi ska bara flytta först och sen komma in i allt det nya som sen blir.

Ska skriva lite om barnen i något inlägg. Dom utvecklas hela tiden och det händer nya saker varje dag :) Dom är så söta mot varandra och har en så fin kontakt :)
Det gör mig så varm i hjärtat!!

Var ska jag börja?!

Mmm, jag skulle ju inte skriva något inlägg här på ett tag skrev jag ju sist. Men ja, det blir inte som man tänkt sig, det har jag lärt mig iaf!

Jag har väl kommit fram till att dela upp det lite. Allt jag vill skriva om och som jag hade tänkt skriva om i ett inlägg känner jag blir lite mycket! Så då blir det väl lite mer överskådligt om jag delar upp det lite. Om det nu går för känner jag mig själv rätt så kommer jag pladdra på när jag väl kommit igång!

Ja....vad har hänt sen sist? Kan knappt minnas vad jag skrev här den sista tiden innan jag bestämde mig för att ta en paus från bloggandet! Jag har väl varit lite diffus i mitt skrivande kring min sons utredning osv. Jag vet att en del som läser bloggen vet vad som hänt kring det. Men jag tänkte skriva om det nu iaf. Hur pass ingående jag kommer vara får jag se.

Jag har ju nämnt här innan att min son genomgick en utredning. Utredningen gällde funktionsnedsättningen autism! I somras blev utredningen klar och min fina, fantastiska och alldeles underbara son fick diagnos! Jag minns den dagen så väl och även om man förberett sig på det och på något sätt visste hur det skulle bli så var jag inte beredd på det! Jag minns att jag satt som ett stort frågetecken efter att psykologen sagt att min son uppfyllde alla kriterier för att få diagnosen Autism! Efter det blev allt som en dimma. Jag vet att dom frågade hur vi kände för diagnosen och dom nämnde något om vad vi hade för rättigheter och vad det fanns för stöd att tillgå osv. Jag vet att jag tänkte: Va? Vad snackar hon om? Vad då LSS? Min son behöver inget stöd från LSS!!!! Han är inte handikappad! Och vad då vårdbidrag? Det är ju till för handikappade! Inte min son!!

Det blev så mycket information på en gång och jag tyckte inte alls att det passade sig att dom tog upp det just DÅ! Nu såhär i efterhand förstår jag ju att dom gjorde ju bara sitt jobb och gav oss den informationen för att upplysa oss om vad som finns och vad vi kan välja mellan.

Tiden efter har varit upp och ner. Helt plötsligt stod vi inför en helt ny värld! Vi visste inget om det eller hur vi skull göra för att hjälpa vår son när vi själva inte visste något om detta nya!
Samtidigt var det en form av lättnad, att äntligen få veta, eller att få det bekräftat och kunna få den hjälp som vi behöver! Och alla dessa funderingar och tankar! All oro inför min sons tillvaro och framtid osv!

Efter det kom en tid av väntan igen. Jag hatar att vänta! Iaf när det gäller något sånt här! Till slut fick vi kontakt med HAB (habiliteringen). Det tog nog inte så lång tid men för mig kändes det som evighet!
Var är vi nu? Vi har nu träffat teamet som ska hjälpa oss och så smått kommit igång med det. Vi är fortfarande i introduktionsfasen och någon direkt träning har vi inte kommit igång med än. Men det är på gång och snart är vi där också! Under tiden kämpar vi på med det lilla vi kan och har lärt oss såhär långt. Vi gick nu en föräldrautbildning i autism. Den var igår och idag och den var så otroligt givande och jag kände att det verkligen blev som en "aha-upplevelse". Vi träffade även en massa andra föräldrar till barn med autism som vi pratade med och det var så skönt! Alla man pratade med förstod hur man tänkte och kände. Man behövde inte förklara en massa eller få frågande blickar, utan alla visste!
Här hade vi en sak gemensamt som knöt oss samman, autismen! Vi var alla föräldrar till barn med autism. Vi hade inte "bara" barn gemensamt utan autism! Det är svårt ibland när man träffar eller pratar med andra föräldrar som har barn som inte har autism. Dom kan nicka eller svara förstående osv, men samtidigt känner jag som mamma att dom inte har förstått hur det verkligen är! Det känns frustrerande och tröttsamt när man får känslan av att det jag precis stod och förklarade inte nådde riktigt hela vägen fram! Det är så det känns. Men nu dessa två dagarna var det inte så. Helt plötsligt pratade man med andra som visste precis hur jag känner och man delade erfarenheter och kunde bolla sina tankar på ett helt annat sätt! Tillsammans med det och utbildningens innehåll gick jag därifrån med en helt annan syn på funktionsnedsättningen autism, och med nya krafter och nya idéer!

Så nu väntar ny tid med HAB och sen kommer vi gå vidare därifrån!

Nu ska jag avsluta här för imorgon väntar nya äventyr för min del! Mer om det imorgon!

(Det har såklart hänt en massa annat också som jag vill skriva om men det tar vi i ett annat inlägg)!

En månad sen jag skrev sist....

Ja imorgon är det exakt en månad sen mitt förra inlägg här på bloggen. Det har varit fullt upp och varken tid eller ork har funnits till att skriva här. Det är fortfarande fullt upp och veckorna är bokade nästan jämt. Så kommer det vara en bra bit in i oktober månad också innan det börjar lugna ner sig.
När det lugnat ner sig kommer jag skriva mer här, om tiden som varit och vad den närmsta framtiden har att ge! Jag ser att läsarantalet är noll här just nu vilket inte är det minsta konstigt eftersom jag inte skriver och har till och med skrivit att jag skriver mer längre fram så. Just nu känns allt så packat, både med tiden och allt annat! Men det ger sig med tiden såklart!

Jag vet inte vad mer jag ska skriva här just nu. Känns som att jag vill ta allt som varit i ett och samma inlägg. Så det får nog vänta ett tag till. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska låsa bloggen sen eftersom jag vill "ha lite koll" på vem/vilka som läser det jag skriver. Låter kanske skumt men det är så jag känner.

Det har hänt en del den senaste tiden. En del saker som varit ganska jobbiga. Något mer jobbigt än det andra. Något större och något mindre. En av sakerna har tagit lite extra hårt och jag vet inte om jag någonsin kommer att komma över det, eller det vet jag att jag inte kommer göra! Jag kommer dock aldrig att skriva om det här då det är något jag håller hårt i mitt hjärta!

Hela den senaste perioden i mitt liv överlag har varit påfrestande. Jag tror inte det lägger sig helt förrän hela processen är över. Men tids nog så, då kommer allt falla på plats och vi kommer hitta nya rutiner och få en "ny" vardag. Vi ska bara komma in i det också!

Jag ser ljust på framtiden! Tillsammans med mina barn är jag världens lyckligaste och hade det inte varit för dom hade jag nog "gett upp" för längesen! Dom får mig att le när allt annat känns tungt, dom får mig att glömma allt annat med sina små gester och sin kärlek! Jag är så otroligt tacksam för mina små gosetroll <3 <3

Nej, nu ska jag ta en dusch och sen sova!