Mmm, jag skulle ju inte skriva något inlägg här på ett tag skrev jag ju sist. Men ja, det blir inte som man tänkt sig, det har jag lärt mig iaf!
Jag har väl kommit fram till att dela upp det lite. Allt jag vill skriva om och som jag hade tänkt skriva om i ett inlägg känner jag blir lite mycket! Så då blir det väl lite mer överskådligt om jag delar upp det lite. Om det nu går för känner jag mig själv rätt så kommer jag pladdra på när jag väl kommit igång!
Ja....vad har hänt sen sist? Kan knappt minnas vad jag skrev här den sista tiden innan jag bestämde mig för att ta en paus från bloggandet! Jag har väl varit lite diffus i mitt skrivande kring min sons utredning osv. Jag vet att en del som läser bloggen vet vad som hänt kring det. Men jag tänkte skriva om det nu iaf. Hur pass ingående jag kommer vara får jag se.
Jag har ju nämnt här innan att min son genomgick en utredning. Utredningen gällde funktionsnedsättningen autism! I somras blev utredningen klar och min fina, fantastiska och alldeles underbara son fick diagnos! Jag minns den dagen så väl och även om man förberett sig på det och på något sätt visste hur det skulle bli så var jag inte beredd på det! Jag minns att jag satt som ett stort frågetecken efter att psykologen sagt att min son uppfyllde alla kriterier för att få diagnosen Autism! Efter det blev allt som en dimma. Jag vet att dom frågade hur vi kände för diagnosen och dom nämnde något om vad vi hade för rättigheter och vad det fanns för stöd att tillgå osv. Jag vet att jag tänkte: Va? Vad snackar hon om? Vad då LSS? Min son behöver inget stöd från LSS!!!! Han är inte handikappad! Och vad då vårdbidrag? Det är ju till för handikappade! Inte min son!!
Det blev så mycket information på en gång och jag tyckte inte alls att det passade sig att dom tog upp det just DÅ! Nu såhär i efterhand förstår jag ju att dom gjorde ju bara sitt jobb och gav oss den informationen för att upplysa oss om vad som finns och vad vi kan välja mellan.
Tiden efter har varit upp och ner. Helt plötsligt stod vi inför en helt ny värld! Vi visste inget om det eller hur vi skull göra för att hjälpa vår son när vi själva inte visste något om detta nya!
Samtidigt var det en form av lättnad, att äntligen få veta, eller att få det bekräftat och kunna få den hjälp som vi behöver! Och alla dessa funderingar och tankar! All oro inför min sons tillvaro och framtid osv!
Efter det kom en tid av väntan igen. Jag hatar att vänta! Iaf när det gäller något sånt här! Till slut fick vi kontakt med HAB (habiliteringen). Det tog nog inte så lång tid men för mig kändes det som evighet!
Var är vi nu? Vi har nu träffat teamet som ska hjälpa oss och så smått kommit igång med det. Vi är fortfarande i introduktionsfasen och någon direkt träning har vi inte kommit igång med än. Men det är på gång och snart är vi där också! Under tiden kämpar vi på med det lilla vi kan och har lärt oss såhär långt. Vi gick nu en föräldrautbildning i autism. Den var igår och idag och den var så otroligt givande och jag kände att det verkligen blev som en "aha-upplevelse". Vi träffade även en massa andra föräldrar till barn med autism som vi pratade med och det var så skönt! Alla man pratade med förstod hur man tänkte och kände. Man behövde inte förklara en massa eller få frågande blickar, utan alla visste!
Här hade vi en sak gemensamt som knöt oss samman, autismen! Vi var alla föräldrar till barn med autism. Vi hade inte "bara" barn gemensamt utan autism! Det är svårt ibland när man träffar eller pratar med andra föräldrar som har barn som inte har autism. Dom kan nicka eller svara förstående osv, men samtidigt känner jag som mamma att dom inte har förstått hur det verkligen är! Det känns frustrerande och tröttsamt när man får känslan av att det jag precis stod och förklarade inte nådde riktigt hela vägen fram! Det är så det känns. Men nu dessa två dagarna var det inte så. Helt plötsligt pratade man med andra som visste precis hur jag känner och man delade erfarenheter och kunde bolla sina tankar på ett helt annat sätt! Tillsammans med det och utbildningens innehåll gick jag därifrån med en helt annan syn på funktionsnedsättningen autism, och med nya krafter och nya idéer!
Så nu väntar ny tid med HAB och sen kommer vi gå vidare därifrån!
Nu ska jag avsluta här för imorgon väntar nya äventyr för min del! Mer om det imorgon!
(Det har såklart hänt en massa annat också som jag vill skriva om men det tar vi i ett annat inlägg)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar