Idag sprang Nubbi in till dagis. Han satte fart från det att vi klev av bilen och hela vägen in till dörren. Fast att han bara varit där i tisdags så visste han precis vilken dörr vi skulle in genom :) Idag var det lite annan personal än vad det varit innan och Nubbis resurspedagog hade inte kommit när vi kom men vi var lite tidiga.
Jag gick ut för att hämta Nubbis vagn och då blev han lite orolig, inte riktigt ledsen men lite gnällig. Men det gick över och han gick in sen. I dörren på väg ut mötte jag resurspedagogen och det blev ett snabbt hej och hejdå, då vi hade lite bråttom till Folktandvården. Jag hoppas det går bra, annars ringer dom!
Gullen var då på sitt första besök hos tandläkaren idag. Eller hon vi träffade var tandhygienist! Vi fick information och hon tittade lite på Gullens tänder! Det mesta blev ju repetition då vi varit på samma besök med Nubbi när han var i samma ålder som Gullen är nu! Allt såg iallafall bra ut!
Nu har vi kommit hem och Gullen sitter på golvet och leker. Han kan sitta lite ostört och leka med leksaker utan att storebror kommer och tar dom ifrån honom hela tiden ;)
Jag känner att jag är på väg uppåt, upp från den lilla håla jag hamnat i. Det beror enbart på att det känns så bra på dagiset! Det är inte p.g.a. att någon sagt eller gjort något, inget som hänt heller, förutom det med dagiset då! Ett orosmoment mindre! Nu återstår "bara" resten och det är det mindre roliga! Det kommer garanterat komma svackor igen för mig känner jag. Framförallt nu när vi har allt som kommer under sommaren framför oss. Men samtidigt kan inte livet stanna upp för det. Det finns massor av annat som händer och livet stannar inte av för att man har en jobbig period att gå igenom. Så på något sätt måste man ändå kunna se glädjen i livet tänker jag! Och där får jag nog säga, att jag har rätt i mitt resonemang!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar