måndag 27 maj 2013

Hemmadag och kropp förgiftad av skräpmat!

Japp, hela helgen blev det inte alls någon ordning med kosten och jag slarvade jätte mycket och det blev för mycket av det  goda istället :/ Usch. Jag har så svårt att bryta mig loss från det ätmönstret när jag väl börjat! Men får väl försöka fokusera om igen. Blev ingen träning igår eller idag. Igår var jag hos min mamma och idag skulle pojkarna badas och det skulle bäddas rent i sängarna här hemma, så träningen fick stå över! Imorgon har jag dock bokat ett pass av mitt älskade Easyline. Hoppas bara att jag inte är lika trött då som det sista passet Easyline jag tränade!

Vi har haft en hemmadag jag och pojkarna. Vi var ute i två timmar i eftermiddags. Nubbi var trött efter vår lilla dispyt i förmiddags och somnade innan lunch. Men jag tror det också var för att han somnade sent igår. Han verkar också lite snuvig så det kan vara det också. Tycker förkylningarna hänger i länge. Gullen är förkyld än tycker jag eller så har han fått något nytt förkylningsvirus. Eller så är det tänder som är på väg upp! Ska höra på BVC på torsdag angående detta. Det är ju inte mycket förkyld han är men ändå lite. 

Nu börjar det sprida sig, att jag och exet (får jag väl kalla honom nu), ska separera! Känns konstigt när folk frågar varför och hur det kunde hända. Jo, det hände och det är så det är. Var det ett gemensamt beslut, har en del frågat. Nja, det vet jag väl inte riktigt om jag kan kalla det för. Vi var överens om mycket som var fel i förhållandet, men önskan om att lämna förhållandet kom från en av oss. Iallafall, allt börjar klarna nu. Jag har samlat mig och jag har sökt ett par olika lägenheter och börjat kolla upp saker och ting för Nubbi med dagis osv. Känns som jag får börja där. Får man bara sen besked om att man fått en lägenhet så kan man börja tänka på möbler mm. Jag har faktiskt redan fått ihop en del möbler som jag ska ha sen. Fattas bara något enstaka! Tänker inte vänta in i det sista med sånt utan det är bättre att ha framförhållning! 

Det som nu kvarstår lika starkt som från dag ett och som kommer kvarstå under en lång tid framöver är min oro för barnen. Jag mår så dåligt över det!!!! Jag hoppas bara det blir bra och det kommer det bli men jag kommer alltid oroa mig för mina barn! Dom är så små och har inte en aning om vad som hänt och händer. Men jag ska göra allt för att mina gossar ska få det bäst! 

Nu känns det som att det är läge för att samla tankarna igen, så det får nog bli en promenad i det vackra kvällsvädret <3 <3 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar