Vi körde en runda sen när vi körde därifrån eftersom Nubbi somnade i vagnen på väg till bilen när vi gick från kallbadhuset. Han fortsatte sova i bilen, likaså Gullen. Vi körde till Lund och tankade, handlade vatten och han till och med fundera på om vi skulle köra och köpa en fågel i djuraffären, men den tanken blev inte mycket mer än en tanke, och tur var väl det!! Vet inte riktigt var vi fick det ifrån, att vi skulle köpa en fågel?! Knasiga!!
När vi kom hem väntade en eftermiddag/kväll med två gnälliga pojkar!! Ibland förstår jag inte hur det "får plats" så mycket gnäll i så små barn. Det blir ju extra också eftersom Nubbi inte kan prata. Han gnäller en hel del. Gnäll går väl ann ett tag, men när det blir dag ut och dag in, ofta ofta ofta ofta under en dag är man ibland redo att slita sitt hår. Idag var en sån dag för mig. Och Gullen vill ju helst bara sitta hos mig, men när han väl sitter hos mig är inte det bra nog och försöker jag då med något annat så är inte det bra nog heller! Han är väldigt mammig just nu, det räcker jag visar mig så börjar han gråta eller gnälla efter mig. Visst, det är mysigt men jag måste kunna göra annat också. Och eftersom det inte heller passar när han sitter hos mig, vet jag inte om han egentligen är så mammig! Eller om han bara är allmänt missnöjd med tillvaron?! Ibland vet jag inte vad jag ska göra för att han ska bli nöjd. Sen får man dåligt samvete för att man känner som man gör!
Idag blev jag väldigt ledsen. Jag grät när vi åt mat nu ikväll. Varför vet jag inte egentligen. Jag gör det ibland. Blir ledsen och då svämmar allting över och allt är bara pest och jag vill bara försvinna för en stund (med försvinna menar jag typ som att komma bort för en stund, vara ensam och stänga in mig). Jag känner mig som en dåliga mamma som inte kan göra mitt barn nöjd, jag menar, vad är jag för en mamma som inte kan göra mitt barn glad eller ge honom det han vill ha?! Och hur dålig är jag inte som inte kan tolka min andra son son som gnäller för att han vill något?! Sen vet jag att det är så det är, men jag känner mig ändå dålig.
Just nu är det en del tankar. Jag känner också att jag är hemma för mycket (med hemma för mycket menar jag att jag inte tar mig ut och gör saker). Jag har ingen egentid utan är alltid med barnen. Nu menar jag inte att det skulle vara negativt, jag älskar mina barn över allt annat men även om man blir mamma behöver man egentid ibland. Jag har ingen "hobby" längre, jag gör inget för min egen räkning. Jag tappade det den dagen jag blev mamma. Jag har alltid varit väldigt ensam som person, haft få men bra vänner. Men allt eftersom åren gått har saker ändrats, folk har flyttat mm. Det innebär att jag tappat en del av de vänner jag haft vilket är väldigt tråkigt. Men samtidigt gör det inte så mycket ändå. Jag vet inte, det är iallafall inte därför jag gråter.
Jag gråter för att jag känner mig så trött på allt gnäll som ger mig dåligt samvete för att jag inte förstår vad gnället betyder, jag gråter för att jag oroar mig för allt runt Nubbi och utredningen, jag gråter för att jag oroar mig för Gullen och för att han ska ta samma utveckling som Nubbi. Skulle det nu vara så att Nubbi får någon form av autismdiagnos så kan även Gullen få det. Det är inte säkert men eftersom det är en ärftlig sak finns det en risk. Det gör att jag håller ett extra öga på Gullen och ser så han utvecklas som han ska. Jag vill inte att han ska stanna av där Nubbi stannade av i sin utveckling. Jag vill se att han fortsätter, börjar peka, säger mamma och pappa, titta och där mm. Och om han inte gör det kommer min oro öka något enormt. Jag vet att jag inte ska oroa mig i onödan, det säger alla till mig, men det gör jag ändå!! Det går inte att undvika. Jag är mamma, det är mina barn, jag oroar mig som alla andra mammor gör för sina barn.
Idag är en jobbig dag och jag känner att gråten hänger i halsen hela tiden. Emellanåt kan jag inte hålla igen utan gråter lite i min tysthet! Det hade varit skönt att bara gråta riktigt mycket och högt, få skrika lite, men det gör jag inte! Det gör jag bara om jag är ensam!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar