Fredag och helg!!

Fredagen är här och det är helg.....snart i alla fall ;) Lugnt på jobbet idag då nästan inga behandlare jobbar. Skönt för då kan vi sekreterare få undan lite! Barnen sov gott inatt. Gullen blev lite ledsen när jag lämnade honom på dagis i morse. Men vi vinkade i fönstret när vi gick vidare jag och Nubbi till hans avdelning, och då log han emot oss så det gick nog bra! Jobbigt när han blir så ledsen och klamrar sig fast vid mig :( Det gör han i princip varje morgon när jag ska lämna honom. Men personalen säger att det går över efter en liten stund när jag gått så det är ju bra det! Nubbi gick fint att lämna. Han ville inte sitta i vagnen utan skulle bli buren. Han har börjat med det nu den senaste tiden. Först ville han inte gå så då tog vi med vagnen så att han kunde åka och det gick bra ett tag, men sen en tid tillbaka så vill han inte sitta i vagnen längre utan ska tvunget bli buren. Vet inte vad det är. Och om man försöker få honom att sitta i vagnen ändå blir han så arg och ledsen och gråter så tårarna rinner :( Vad gör man?! Jag bär i alla fall honom. Jag kan omöjligt veta om det är för att det är något som är svårt eller jobbigt för honom, eller om det är av ren lathet eller en form av "trots" eller både och! Jag kan inte fråga honom vad det är som gör att han inte vill gå. Och eftersom jag inte vill att han ska tycka något känns jobbigt (såklart eftersom han är mitt barn och jag vill göra allt för att han ska må så bra det bara går!!) så bär jag honom. Han brukar ha en viss "fixering" för något ett tag. Oftast är det ingen längre period utan det är övergående, och sen kan det hända att det kommer något nytt som han har svårt för. Men det mesta går över efter en tid, men man vet ju aldrig när det går över eller hur lång tid en "fixering" finns kvar! Svårt det där. Men det är en del av vår vardag, och det är väl inget man tänker något extra på. Så är det och så kommer det säkert vara framöver! Jag mötte en av personalen i början av veckan på en av avdelningarna när jag skulle lämna barnen. Nubbi blev väldigt arg för att Gullen också ville bli buren och jag kunde inte bära båda två samtidigt. Jag försökte förklara för båda pojkarna att jag fick bära en först och sen den andra men det lyssnade inte Nubbi på utan skrek och grät. Efter mycket om och men kom vi in på avdelningen och Nubbi var så arg fortfarande. Jag förklarade lite snabbt för personalen jag mötte vad som hänt så dom förstod varför han var så ledsen. Efter en stunds samtal så säger hon till mig: Du ser alltid så lugn ut när dessa situationer uppstår, jag hade varit sönderstressad om det varit jag! Ja, vad svarar man på det?! Jaha, jaaa, blev mitt svar. Jag känner ju en stress inom mig såklart ibland när det uppstår sådana situationer, men jag har ju också lärt mig hur det fungerar och hur jag ska göra för att försöka hantera det på bästa sätt. Men bara för att det inte syns utanpå så betyder inte det att jag inte kan vara stressad ändå! Lite intressant det där, hur man avläser en person på ett sätt utifrån vad man ser, men egentligen kan det ju faktiskt vara så att personen känner något helt annat inom sig, vissa gånger. Jaja, i alla fall, lämningen blev bra till slut den dagen också! En vecka utan mina små gossar väntar och som vanligt är det jobbigt :( Saknar dom till tusen!! Men tiden går fort och innan jag vet ordet av är det fredag igen och dags att hämta dom små trollen <3 <3 Nej, tillbaka till jobbet!