Ibland känns det som att det aldrig tar slut. När man äntligen har landat och hittat bra rutiner osv. Det är en ständig process. Och det är väl så det ska vara, antar jag.
Vi hade hembesök med HAB idag. Vi pratade om senaste tiden och om det fanns något vi behövde hjälp med. Sen blev det mycket prat kring nu inför skolstarten nästa höst. Vet det låter långt fram men det är dags för det nu. Vi har valt att göra en funktionsbedömning på Nubbi nu. och inte vänta. Om det blir särskola som blir aktuellt för honom så har dom ingen förskoleklass utan då börjar man direkt i ettan. Alltså kommer han i så fall börja ett år tidigare i ettan. Alternativet är att han går kvar på dagis ett år till tills det året han fyller sju och ska börja ettan. Men vi känner att dagiset nog inte kan ge honom exakt det han behöver under ett år till, om man ser till många olika aspekter. Så det ska nu göras en funktionsbedömning på Nubbi. Får han sen ännu en diagnos så kommer han ha rätt till särskola, vilket han inte har om han "bara" har diagnosen autism. Det där har jag mina tankar kring, hur man resonerar kring det, men det har jag nog skrivit om här tidigare.
Vi föräldrar ska nu bli kallade till information om olika särskolor i kommunen och vad det innebär att gå i särskola. Vi ska även ta en titt på korttidsboende och hur det fungerar där och hur det är där. Inget som är aktuellt nu men vi vill titta så vi vet vad det är för något.
Så det forsätter, vår resa fortsätter. Spännande, men samtidigt så mycket nytt att ta till sig. Oron över hur det ska gå och hur det kommer att bli finns där. Men jag tror och vet att när vi väl tagit oss igenom detta också, precis som allt annat i denna karusell, så kommer det bli bra. Allt okänt är lite skrämmande, men när man väl lärt sig så känns det bättre! Jag vet att det kommer att gå bra för Nubbi! Det kommer det göra, för han är en fantastisk liten pojke som tar emot allt nytt på ett bra sätt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar