Sitter här på jobbet just nu inne på mitt kontor. Har fönstret öppet en bit och hör skratt och prat från folk utanför, antagligen vårdhögskolans elever då skolan ligger mittemot oss. Det sitter även ett gäng tjejer på gräsmattan utanför här och äter lunch i solen. Ser härligt ut. Det får mig att minnas tillbaka på när jag själv pluggade, friheten man hade som student. Man kunde ofta planera sina dagar själv, förutom då man hade föreläsningar såklart. Men det var ett ganska fritt liv, en fri vardag. Det enda ansvar man hade var för sig själv. Ingen annan. Och man behövde bara bry sig om sitt eget typ.
Tiden ändras. Man slutar skolan, börjar jobba, och man får barn. Helt plötsligt har man inte enbart sig själv att tänka på. Man har ett litet liv till som fullkomligt behöver en och som är beroende av att man tar hand om den. Känns stort, och lite mäktigt på något vis. Att jag i mitt fall då, har två små liv, som behöver mig. Som jag ska se till att dom har det bra, som jag tar hand om. Jag är någons mamma. Det var en av mina högsta drömmar som ung, att få bli mamma om det var möjligt. Och det blev jag. Två gånger har jag fått möjlighet att bli någons mamma. Det är stort. Jag får följa dessa två små liv och personligheter, och det är fantastiskt. Kan inte tänka mig något bättre, än att få vara någons mamma. För mig är det de största man kan uppleva i livet! Härligt!!
Lite tisdagsreflektioner här :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar