Vilket väder vi vaknade till idag. Vart tog sommaren vägen?! Jag hoppas den kommer tillbaka om några veckor då vi går på semester i alla fall. Vi blev blöta i morse trots att vi hade jackor och grejer på oss. Man tänker ju att det inte är så långt till och från bilen, men det räcker med den biten för att man ska bli blöt. Barnen går ju i en annan del av bygganden nu och den ingången är närmre bilen än deras ordinarie ingång är. Men för Nubbi är det ju inte så lätt. Han är van vid deras ordinarie ingång och det är ju en rutin som vi haft sedan den dagen dom började där. Så fast att vi kan gå en annan väg som går fortare så går vi alltså runt dagis ett helt varv nästan, för att det ska bli rätt för Nubbi. Och en dag som denna hade det ju varit bättre om man tagit den kortare vägen, men så fungerar det inte riktigt hos oss. Men jag vet att det tar inte så mycket längre tid att gå den extra vägen, och om det är det som krävs/räcker för att vi ska undvika att Nubbi blir arg och tycker det blir jobbigt, och får en dålig start på dagen, så gör vi det. Sen har han en väldigt förstående liten lillebror som följer med. Han förstår ju mer nu och man kan förklara lite mer för honom varför Nubbi gör på ett visst sätt eller vill ha det på ett visst sätt. Men igår när vi skulle gå hem ville Gullen inte gå runt dagiset för att komma till bilen. Så då löste vi det så att han fick stanna kvar på gården där dom andra var och lekte medans jag och Nubbi gick runt om, och så hämtade vi Gullen när vi hade kommit runt.
Många kan säkert tycka att jag är lite smått galen som gör detta "extrajobb" eller tycker att det är väl bara till att gå den korta vägen, att han lär sig och att det är väl inget svårt. Nja, så fungerar det inte riktigt. Och vi sparar många tårar och frustration på att gå en liten omväg. Jag gör det för vår skull, men främst såklart för Nubbis skull. Sen är det bara denna veckan också som vi behöver göra det sen nästa vecka är det sammanslagning och då ska dom vara på ett annat dagis. Sen efter semestern ska Nubbi börja skolan och då går han inte där längre. Det är så jag tänker, det rör sig om en begränsad tid och kommer inte alltid vara så. Och även om det alltid hade varit så, så hade jag gjort det utan att blinka.
Jag brukar inte skriva så mycket om just sådana saker här på bloggen. Men jag tycker att det är viktigt att ta upp det ibland, att belysa och att visa att det faktiskt inte är så lätt alla gånger. Kunskap är nyckeln till förståelse, och förståelse behövs för barn med autism och deras familjer.
Jag är inte perfekt, långtifrån. Men jag gör det som krävs för att det ska bli så bra som möjligt. Jag hittar sätt som fungerar för oss, mig och mina barn. Och fungerar det för oss så räcker det.
Vi har rutin på det mesta. Vardagarna går väldigt mycket på rutin. Dels för att det är väldigt inrutat med vardagen, och del för att det behövs. Och det är ju inte bara för att jag har ett barn med autism, utan jag är själv en rutinmänniska och gillar det. Sen delar jag garanterat det med många andra föräldrar.
Men jag måste säga att det går förvånansvärt bra. Vi klarar vardagen bra. Vi har våra rutiner. Jag är ensam vuxen med barnen i veckorna och varannan helg. Men det går bra och jag tycker allt flyter på allt som oftast. På helgerna gör vi oftast det vi känner för. Ibland är vi hemma och tar det lugnt, ibland ger vi oss ut och gör saker. Allt är inte jättelätt att göra med Nubbi. Men samtidigt kan man inte isolera sig bara för att man har ett barn med funktionsnedsättning. Men visst, det är lättare om man har någon annan vuxen med sig i vissa situationer, det ska jag inte förneka. Men det är ju inte alltid man har det och då måste man försöka själv. Sen är jag ganska öppen med att förklara. Om det blir jobbigt för Nubbi om vi är iväg och han blir arg och folk tittar, så kan jag förklara att han är autistisk och har svårt i vissa situationer. Och jag kan säga att oftast möts vi bara av förstående personer. Det är väldigt sällan vi har fått negativa kommentarer om man bara har förklarat. Jag har lärt mig mycket, om vad som fungerar bättre och vad som fungerar sämre. Vissa strider tar man, andra inte. Man väljer sina strider, som dom brukar säga. Och så får det vara!
Med det sagt, så önskar jag en trevlig onsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar