Usch vilken morgon. Barn som totalt vägrade göra som jag sa. Gullen är expert på att tjura så fort han inte får som han vill eller om det inte går som han vill. Han satte sig på tvären helt i morse. Satt på golvet i hallen och skulle inte alls följa med ut till bilen. Så jag fick till slut lyfta ut honom. Sen när vi kom ut och hade låst dörren kom han på att han skulle ha en sak med sig. Öppna dörren igen och hämta det och sen stänga och låsa. Halvvägs ner för trappan kom han på att han ville ha Nubbis väska, något han aldrig annars har velat eller haft eller ens sagt något om. När han inte fick det så blev det ännu mer sura miner. Sen tappade han ner en liten plastsak i en brunn. När jag sen förklarade för honom att jag inte kunde ta upp den blev han arg och ledsen, vilket såklart var förståeligt.
Väl framme vid förskolan så skulle han ha Nubbis väska igen. Sur som ättika var han och jag lyfte upp honom och gick. Då var det fel på sättet jag bar honom. Ner med honom igen och upp. Sen gick vi. Framme vid grinden till förskolan satte jag ner honom och då skulle han inte gå den sista biten själv. Vid detta laget var jag väl ganska så stressad och började bli lite irriterad. Jag kan säkert ha sett lite sammanbiten ut. Men, vi kom fram till förskolan och in. Där vände det och han blev hur glad som helst.
Jag får så fruktansvärt dåligt samvete när det blir så här. Även om jag är mamma och ändå har ett ganska stort tålamod så kan jag bli utmattad av sånt här och irriterad. Men det får man ju inte visa känns det som. Men man måste ju få bli arg ibland, man måste visa att det inte är ok att göra som man vill.
Jaja, nu ska blir det kaffe. Det är en bra start.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar