Ökat läsarantal och utbrott!

Många läsare igår. Undrar om det var för att jag la ut länken till bloggen på Facebook. Så många "vänner" har jag inte där som läser den tror jag. Jaja, det är kul att se att det är några som läser här iaf :) Tråkig dag på jobbet idag. En del att göra men inte överflöd. Tiden går sakta och jag sitter och tänker på mina små gossar! Nubbi blev arg på mig i morse för att jag inte bar honom enda fram till dörren på dagis. Det är något han har börjat med för ett tag sen, att han ska bli buren. Och ja, jag bär honom oftast och ibland går han för att det just då går bra den dagen. Han ser nog att jag bär lillebror ibland då han inte kan gå i trappor själv än tex. Men annars går lillebror själv. Men jag vet inte varför han vill bli buren. Om det är något som han tänker på eller om det bara är ren "lathet". Svårt att veta när man inte kan fråga honom. Iaf, i morse blev det då helt fel då jag valde att sätta ner honom innanför grinden till dagis så han kunde gå den sista lilla biten själv till dörren. Det blev helt fel för honom och han blev arg och ville ta på sig skorna igen för att gå ut. Vi försökte locka med allt men inget hjälpte. Han lugnade sig dock efter en kort stund. När jag sen skulle säga hejdå fick jag inte det. Han brukar alltid kramas och pussas när man ska säga hejdå men inte idag. Han var nog rikgit sur på mig. Även om han är autisktisk så kan han visa missnöje som alla andra barn. Men det att han blev ledsen för att jag inte bar honom hela vägen fram till dörren är något som kan få hans värld att rasa samman. Det har dock aldrig hänt förr att han blivit så ledsen över det. Det blev inte som det brukar vara. Men det konstiga är att det är faktiskt inte var dag jag bär honom för vissa dagar kan och vill han gå själv. Så det är svårt att veta vad som gjorde att just denna dagen orsakade sånt utbrott. Som förälder får man ju dåligt samvete för att jag inte bar honom hela vägen för det hade undvikit utbrottet. Men samtidigt är det en bit från bilen till Nubbis avdelning och bära honom hela vägen blir tungt (vet att det säkert finns de som tycker jag resonerar konstigt) men så är det. Och han kan ju faktiskt gå. Det som får mig att tänka på det mycket är väl just varför han vill att man ska bära honom, eller tanken han har bakom det. För han har ju säkert en tanke om det. Och så får jag dåligt smavete över att jag inte vet vad han vill och varför och inte kan avläsa honom alla gånger :( Sen väljer man ju kanske att bära just för att slippa ta dessa strider. Och det är kanske fel det också, för då vet han ju att man gör det. Som förälder till ett autistiskt barn är det lite annorlunda än att vara förälder till ett barn utan autism som enbart trotsar, nog för att vanlig trots kan vara jobbig. Men detta är av en helt annan sorts utbrott. Och en stor del i det hela är att vi inte kan kommunicera med vårt barn så som andra föräldrar kan med sina barn som pratar. Även här kan säkert föräldrar till barn utan autism tycka att, ja men vi som har barn utan autism har det också jobbigt och kämpigt med våra barn när dom trotsar och blir arga. Och visst, jag säger inte att det inte är jobbigt. Jag har också ett barn som inte är autistisk, så jag vet hur "enbart trots" också kan vara. Men det skiljer sig ändå, både i utbrottsmässigt och ur kommunikativ synvinkel! Det är en enorm frustration både för oss föräldrar men såklart även för Nubbi, att inte förstå och inte bli förstådd. Men det är ju något vi jobbar på just nu så vi hoppas på att det där med kommunikation blir bättre så småningom. Svårt det där! Jaja, jag ska hem till deras pappa ikväll och lämna en blankett och då är det säkert glömt som det brukar vara efter ett tag! Nej, tillbaka till jobbet då!