Många tankar....

Usch ja. jag tänker för mycket. Hade man fått betalt för sina tankar och funderingar hade jag varit mångmiljonär nu!

Jag och min pojkvän har ju inte varit tillsammans så länge. Eller ja, det närmar sig ett år. Men det är inte så värst länge. Vi har pratat om hur det ska bli sen om vi ska flytta ihop. Vi bor ju en bit ifrån varandra osv. Jag har ju mina barn här och jag vill att dom ska ha kvar sitt här. Kommer inte på fråga att dom ska hamna i kläm för mitt välbefinnande. Finns inte ens på kartan!! Han har tidigare sagt att han förstått att han får flytta ner.Men jag vet inte. Jag får känslan av att han inte riktigt vill. Jag skulle kunna flytta upp när som om man frågar honom men när det kommer till han då är det inte så bråttom. Vi diskuterade innan om det fanns en möjlighet att jag körde var dag. Men då blir det en ganska lång bilfärd ner och upp. Och var dag?! Tänk på vinterhalvåret när det är mörkt och grått och kanske en del snö?! Nja.........

Jag är bara så fruktansvärt rädd för att jag kommer vänta och vänta och att när det till slut blir dags kommer han inte vilja flytta ner och då står jag där med sårat hjärta. Jag vill inte det. Samtidigt förstår jag att han inte kan ge mig ett svar på exakt när det blir eftersom det ska säljas hus osv. Jag hade gärna flyttat upp om jag varit ensam men det är jag inte. Och missförstå mig inte, jag önskar inte att jag var ensam!! Men nu är jag inte det och livet ser annorlunda ut. Jag är galet kär i honom och vill vara med honom och är så rädd att förlora det vi har. Jag har aldrig känt så för någon annan som jag känner för honom!
Men jag önskar att allt var lättare! Här finns ju fina hus här nere också! Men han verkar vara kvar i planerna att ha sitt liv där han bor. Jaja, just nu vet jag inte hur jag ska ta detta vidare. Vill bara veta!
Att träffas varannan helg kommer inte fungera i all evighet heller. Det är vi väl båda införstådda med klart men det verkar inte ses någon framtid heller eftersom hur vi ska bo är så luddigt!

Godnatt!