Idag var det då lekobservationen som stod på schemat. Det gick bra. Vill inte skriva för mycket om det och hur det gick till. Men som jag sagt innan, det är en pedagog som styr leken med barnet och allt filmas för att sen finnas tillgängligt vid teamets genomgång. Det jobbiga nu bara är att vi kommer få vänta fyra veckor innan vi får tid för sista besöket. När vi var dr sist sa dom att vi troligen skulle bli kallade vecka 25 eller 26, men nu blir det inte förrän i början av juli. Drygt att vänta så, men det finns inte så mycket man kan göra.
Annars har dagen varit lugn. Vi har varit ute i eftermiddags och lekt. Fint väder med sol men ganska blåsigt. Men säg en dag det INTE blåser här!!
Jag har fått en sån jäkla hosta, fattar inte varför jag bara får hosta?! Jag ser hellre att en ordentlig förkylning bryter ut och rensar ut än att gå så här från och till. Och så klart ska hostan vara som värst på natten. I natt sov jag som en kratta p.g.a. allt hostande. Blir nog till att hälla i mig lite hostmedicin innan jag ska sova i natt.
Imorgon är det Sveriges Nationaldag. Vi ska inte fira något här. Barnens pappa är hemma från jobb imorgon, som många andra. Tanken är att vi ska iväg en sväng på förmiddagen (ja, alla fyra), sen får jag se vad som händer. Det är ju så att vi försöker hålla allt så normalt som möjligt för barnens skull, trots att vi gjort slut. Sen ska jag inte sticka under stol med att det känns väldigt konstigt att bo tillsammans med någon man inte är tillsammans med längre. Det känns ju nästan som innan bara det att man faktiskt inte är ett par längre. Det är väl ok ett tag, men att bo så här efter att man gjort slut en längre tid kommer att tära på oss i längden! Vi söker lägenheter men det verkar vara svårt att få då det är kö hit och dit och man ska ha bott ett visst antal år för att kunna få någon som helst form av förtur. Känns som vi behöver lägga in en högre växel för att det ska hända något.
Sen är det ju det där med att träffa och umgås mad varandras familj och släkt. För även om det inte borde vara så konstigt att kunna göra det, så blir det faktiskt lite skumt. Iallafall för mig, när jag tänker på det. Jag tänker bara på hur andra tänker om vi åker till varandras släkt, när man nu inte är tillsammans. Man hör liksom inte dit längre. Men å andra sidan så har man kommit fint överens med släkten innan det tog slut så ser jag egentligen ingen anledning till varför det inte skulle gå fint att umgås nu heller. Så länge jag och J kan hålla sams och tar det lugnt och kan prata med varandra så ser jag ingen anledning till varför någon annan skulle ställa till "uppståndelse". Aja, det löser väl sig. Jag vill ju att barnen inte ska må dåligt under denna tid så vi försöker hålla allt som vanligt så mycket som möjligt!
Nej, nu ska jag sova! Trött som en gnu ikväll igen! Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar