En ny vecka, och söndrig bil.

Trodde ju verkligen inte att det gått en vecka sedan jag skrev här sist. Förra veckan gick fort. Det var ju utredningsbesök två gånger under den förra veckan. Det gick sådär får man väl säga. Imorgon är det sista gången och då ska psykologen komma ut i förskolan och följa Nubbi där. Vi föräldrar ska sen träffa henne på eftermiddagen för att gå igenom resultatet. Så får vi se vad det ger. Magkänslan säger en sak men jag vet inte vad jag ska hoppas på. Med tanke på hur reglerna ser ut i skolväsendet kring barn med autism osv så vet jag inte vad jag ska hoppas på.


I helgen gick då bilen i sönder igen. Eller förarrutan vill säga. Vi skulle köra in i drvie-in:en på Mc Donalds jag och barnen igår. När jag skulle veva ner rutan för att beställa så händer det som inte får hända. Rutan gick inte att få upp sen. Min bror kom och tittade på det. Rutan är hel som tur är men elhissen är sönder, så jag behöver en ny elhiss. Vilket kostar en del. Men vi min kära bror skulle kolla på det idag och se om han kunde hitta något. Så nu samåker jag och barnen med min mamma :) Hon kör förbi vår lilla by och jobbar även i samma stad som jag, så vi åker med henne. Det fungerar ju så länge, i alla fall tills bilen är lagad. Men det är svårt att hitta den delen jag ska ha, på skroten, där vi ska kolla först. Jag blir så trött. Jag är beroende av min bil då det underlättar så enormt mycket i vardagen. Visst kan vi gå till förskolan, men eftersom vi bor på en sida av byn och förskolan ligger på andra sidan, så känns det inte som ett alternativ. Dessutom är det inte årstid för det nu.
Men barnen tyckte det var spännande att åka i mormors bil och att hon följde med till dagis och är med vid hämtning :) Jag försöker tänka att det kunde ju vara värre, motorn kunde ju rasat eller något annat dyrt och mer svårt att laga än detta som nu hände. Men det är svårt. Speciellt som nu när bilen fungerar och kan rulla, men inte går att köra eftersom man inte kan eller får köra med trasig ruta. Väldigt störigt. Men men.


Jag är i alla fall väldigt glad för att jag har min fina familj som hjälper mig. Min syster kom också igår och var med pojkarna medan jag var ute med min bror och hans flickvän och kollade bilen. Och nu mamma som kör med sin bil. Tack fina ni <3 p="">