Jag har alltid varit en sådan person som inte säger rakt ut vad jag känner och tycker. Eller, det har blivit bättre med åren och framförallt sedan jag blev mamma. När jag var yngre var jag rädd för vad andra skulle tycka om mina åsikter och sa därför inte så mycket. Jag var ganska blyg som liten också. Så är det ju inte längre. Tycker jag något så säger jag det, men om jag håller med någon annan eller är av samma åsikt finns ju ingen anledning att säga annat, såklart!
Jag har alltid varit en sådan person som vill klara det mesta själv. Jag ber sällan om hjälp, trots att jag kanske skulle behöva det just då. Jag vill inte vara till besvär. Jag har alltid varit en sådan person som "biter ihop" och tänker att det blir bättre med tiden. Och oftast blir det ju just det, bättre med tiden. Jag har alltid varit väldigt självständig och jag gillar det. Jag vill gärna inte vara beroende av någon annan. Men för den sakens skull är det ju inte sagt att man inte kan ta emot hjälp eller be om hjälp när man verkligen behöver det. Jag har blivit bättre på det tycker jag själv, men det har tagit lite tid och än jobbar jag på det. Det går framtå och det är huvudsaken.
Vad vill jag ha sagt med detta?! Ja, det vet jag egentligen inte. Lite tisdagsreflektioner såhär antar jag! Det är ju därför det är skönt att ha bloggen, för att kunna skriva av sig sådant som snurrar i huvudet!
Jaja :) Trevlig tisdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar