"Egentid"....

Ja, det verkar vara populärt det där ordet, egentid. När man öppnar instagram t.ex så ser man titt som tätt inlägg om egentid. Antingen gnälls det över att det inte är något man har längre om man skaffat barn, eller så läggs det ut "egentidsbilder" där man poserar i olika ställningar och ställen och visar upp hur man njuter för fullt. Och just ordet njuuuuuuta är något som man kan läsa flitigt överallt. Njut gumman, njut nu, passa på och njut, eller bara ett enkelt njuuuuuut.

Vad är då egentid?! Jag har fått bilden av att det verkar vara när man slipper/kommer ifrån hemmet, bort från man/fru och barn. För det är sällan man läser om dom som inte har barn som deklarerar egentid. Är det så jobbigt att vara tillsammans som en familj?! Visst behöver man en paus ibland, det gör vi alla. Men egentid?! Var det inte det man hade innan man bildade familj?! För att kunna ha den så kallade egentiden om du har familj måste du ha någon som ror det på hemmaplan medans man utövar sin egentid. Och vad egentiden innehåller kan ofta vara något alldeles extra.

Det upplevs som att det är bland par/familjer det yttrar sig mest om just egentid. Kanske för att det där finns möjlighet till det. För det är just det, finns det inte möjlighet till egentiden, så går det inte. Det verkar vara en självklarhet. Inte alltid, men ofta verkar det vara så. Inte för att låta präktig eller så, men testa att alltid vara ensam i hushållet, alltså ensam vuxen. Om det ens finns något som kallas egentid så är den närmast obefintlig. Tänk dig att aldrig vara "avlastad" i vardagen vad gäller de vardagliga bestyren. Du har ingen att dela det med. Det går i ett från morgon till kväll. Medans en gör något så gör den andre något annat, så är det ofta i hem där man är två vuxna. Men som ensam gör man allt själv. Morgonbestyren, lämning på skola och dagis, jobba, handla, hämta på skola och dagis, hem och packa upp, starta en maskin tvätt, laga mat, äta och sen diska, duscha barn, bädda rent i sängar (görs inte varje dag), läsa saga och natta barn, plocka undan i hemmet, hänga tvätt, och slutligen landa i soffan en stund. Hur var det nu med egentid?! Jo det blir den lilla halvtimmen (om ens det) i soffan på kvällen innan man somnar. Då är man ofta så trött så att man inte ens orkar njuta av stunden. Om du har tur och inte somnar samtidigt som du nattar barnen och sedan vaknar några timmar senare och inser att du har hälften av allt kvar att göra. Men man lär sig hitta egna sätt att ladda batterierna på. Inte via fika på stan, gå till gymmet, träffa vänner eller njuta ensam. Utan man hittar sina små glimtar att ladda om. För det behövs, en paus eller en stund att andas ut. Om det kan kallas egentid, det vet jag inte. Tiden med barnen är den bästa och egentid hade jag innan barnen kom. Så tänker i alla fall jag.