Vardagen och kärlek!

Tiden går så fort (som jag alltid påpekar i denna blogg). Men det gör ju verkligen det. Imorgon är det fredag igen. Kan ibland tänka tillbaka på det min mormor alltid sa när jag var barn "ta till vara på tiden som barn för innan du vet ordet av är du vuxen och önskar att du var barn igen". Och så är det ju verkligen. Jag kan ibland längta till tiden som barn. Det var så härligt. Såklart älskar jag mitt liv som vuxen nu också. Men barndomen var härlig.


Imorgon fredag igen. Jag har barnen denna helgen och vi ska bara ta det lugnt. Blir väl någon mysmiddag imorgon :) På lördag är det då alla hjärtans dag. Den ska nog firas lite smått. Min mamma kommer antagligen över till oss och ska umgås lite. Det ser barnen fram emot :)
Senare under dagen kommer min stora kärlek och ska äta middag med oss. Det ser vi också fram emot :) Blir väl lite alla - hjärtans - dag - godis på kvällen till barnen :)
Söndagen är inte planerad den heller direkt. Får se om jag och barnen hittar på något :)


Jag är så glad för min fina M. Han är verkligen allt jag någonsin önskat! Han ger mig så mycket av allt. Han ser mig för den jag är och jag känner mig så älskad. Bara jag tänker på honom blir jag varm i hela kroppen. Bara en tanke på honom och jag känner en enorm trygghet. Och när jag inte är med honom så saknar jag tryggheten. Jag vill ha det, jag behöver det och jag mår så bra av det. Jag kan titta och tänka på honom, känna en så enormt stor känsla av kärlek, men inte sätta ord på exakt vad det är som gör att jag känner så som jag gör för honom. Han har verkligen fångat mitt hjärta. Han har ett sätt att se på saker som inte många andra har. Det spelar ingen roll vad han säger, för i mina ögon svarar han "rätt" eller svarar det jag vill höra, som känns bra för mig. Och det är ju det viktigaste, att det är rätt för oss och känns rätt för oss båda. Vi tycker lika om mycket!
Han är så fin med barnen. Barnen är tokiga i honom och han får ingen lugn stund när han hälsar på hos oss ;) men det syns lång väg att han älskar det!! Jag blir varm i hjärtat när jag hör hur glad han blir när jag berättar om barnen, eller om dom gjort eller sagt något. Han är genuint intresserad av vad vi gör/gjort och frågar och bryr sig. Och det är så värdefullt för mig. Han ser inte bara mig utan han ser oss alla tre, mig och mina barn som ett, och det är så viktigt!! Ja, vad ska jag säga?!
Jag är kär!